Vår Historia

Breeders connect doglovers

Skottefederationen

Skotten & Klubbens Historia

1901 visas den första skotten på utställning i Sverige, hanhunden Bearch, som importerades av Carl O. Wijk i Göteborg. Konsul Wijk kom att bli den första uppfödaren av rasen i vårt land och den första registrerade kullen var fallen efter Bearch undan tiken Skettle. 1906 visades ännu en importerad hanhund, Fairhope Mac, på utställning.


Rasen hade nu fått fäste i Sverige. I Göteborg hade Philip Krafft 1912 påbörjat sin uppfödning under kennelnamnet Kilmarnock. De av honom uppfödda Ch Roy Kilmarnock och Ch Meg Kilmarnock kom att bli rasens första svenska champions. Kilmarnock-kenneln var verksam under ganska lång tid och flertalet hundar visades på utställning och kom att inspirera andra entusiaster.


Under 1930-talet tog skotteintresset fart på allvar och många nya uppfödare grep sig an rasen. Yrsa Liljefors (dotter till Bruno Liljefors), kennel Hades, Inga Schröder-Hagensen, kennel Tallyho, Carin Lindhé, kennel Mountebank, Gudrun Welin, kennel Skottebo, Gösta Olsson, kennel Backebo m fl började sin uppfödning. Många nya importer drev på rasens utveckling och på de brittiska öarna var rasen nu verkligt populär och konkurrensen i utställningsringarna hård. Kennel Hades och kennel Tallyho hade nu etablerat sig som de ledande kennlarna inom rasen tillsammans med Marie Heilborns Miramarkennel och en mängd goda hundar föddes upp av dem.


1940-tal Intresset för skotska terrier ökade ytterligare under 1940-talet och flera nya uppfödare tillkom. Sven Sundquist, kennel av Brååtha, började sin långa uppfödargärning och Birgit Westerström, kennel Ferox, var nu också en etablerad och mycket framgångsrik uppfödare. Dessa två uppfödare skulle komma att bli ledande under flera decennier, men något samarbete dem emellan kom aldrig till stånd. Mot slutet av decenniet tillkom ytterligare entusiaster: Barbro Eklund, kennel Mac Mahon (senare mest känd som uppfödare av west highland white terrier), och Maria Backström, kennel Alphyddan var några. Marie Heilborn var också fortfarande aktiv liksom IngaHagensen. 


1950-tal
Under 1950-talet kom kennel Ferox igång på allvar liksom kennel av Brååtha och konkurrensen mellan dessa två uppfödare bidrog säkert till att höja kvaliteten och konkurrensen i ringarna var hård. Nya uppfödare tog sig också an skotsk terrier: Edith Borre, kennel EBorre var ny som uppfödare men hon hade haft skottar för sällskaps skull under en längre tid, och kom att med framgång föda upp rasen under fl era decennier liksom Ann Mari Hjelm, kennel Amie. Monika Knutsson-Hall, kennel Floreo tillkom också som uppfödare och hennes mycket framgångsrika uppfödning har haft stor betydelse för rasens utveckling under många decennier. Uppfödarna arbetade oförtrutet vidare och den svenska skottestammen växte.


1960-tal
Under 60-talet var intresset för rasen stort och många engelska skottar importerades. 1960 köpte Elisabeth Spång skottetiken Måra efter Mac Mahons Musca och Birgit Westerströms engelska import Gaywyn Sovereign. Måra kom att bli stammor till skottarna från kennel Mårax. 1962 köpte Siv Jernhake sin första skotte från Edith Borre, EBorres Rinette, och det var startskottet för kennel Vendetta som framgångsrikt födde upp rasen under flera decennier. Ungefär samtidigt köpte Birgit Norman tiken EBorres Judith och hon kom att lägga grunden för kennel Torsloch.


1970-tal
Skottarna var under 1970-talet en av de verkligt populära terrierraserna och hos Kennelklubben registrerades årligen cirka 250 valpar. Rasen hade också många hängivna uppfödare och i början av detta decennium tillkom många nya fortfarande verksamma uppfödare såsom Vivi-Ann Lövstedt (kennel Löwi-Scot), Monika och Thomas Rosendahl (kennel Roskot), Dan Ericson (kennel Raglan), Margareta Kjaell (kennel Terracotta), Eva och Benedicte Warrén (kennel Loriens), Inger Mårius (kennel Glenncheck) och några år senare även Anne-Marie Rådström (kennel Nicole), Regina Myhrman (kennel Saraband) och Bert och Ingalill Malmkvist (kennel Tigerbrand).


1972 Bildas Skottefederationen
På initiativ av Siv och Christer Jernhake och Monika Knutsson-Hall och klubben fick en flygande start.
Bästa för rasklubben var stort och olika rasevenemang lockade många skottevänner.


1980-tal

Skottefederationens utställningsverksamhet blomstrade som aldrig förr under och de svenska skottarnas höga kvalitet lovprisades av gästande engelska domare. Några av de äldre uppfödarna var nu inte så aktiva längre. Nya uppfödare tillkom, däribland den mångåriga rasentusiasten Maud Dahl (kennel Brambling), Joan Frodi (kennel Pickford), Berit Gustafsson (kennel Skottås) och senare Cindy Pettersson (kennel So What), Siv Österlund Ax (kennel Etiquette) och Marie Gavik (Distans), Lillemor Blanc (kennel Jig´s) och Inger Andersson (Origons). Trots fina framgångar för rasen på utställningar och berättigad uppmärksamhet inom hundsporten började en viss minskning av rasens registreringssiffror och popularitet skönjas.


1990-tal
1990 startade Inger Johannesson sin kennel Burrow’s och under 1990-talet fick rasen också välkommet tillskott av nya uppfödare i bl a Annette Jansson och Ulf Bohlin (kennel Madoc), Sussi Aspegren (kennel Newline), Elisabeth Bengtsson (kennel Th awn), familjen Lindstedt (kennel Quite So), Lisbeth Nevestveit (kennel Black & Wheat), Irene Fält (kennel Headmaster), Marianne Grankvist (kennel Soya’s). Christina Hüttner (kennel Dundee). 2000-tal Runt sekelskift et dominerades rasen av Dan Ericssons Ch Raglan Rory som utsågs till Sveriges vinstrikaste hund av alla raser år 2001. Svenska skottar har börjat uppmärksammas alltmer internationellt och ett flertal har också exporterats till olika länder runtom i världen. På de prestigefyllda s. k. världsutställningarna har flera svenska hundar segrat och år 2003 utsågs den svenskfödda tiken Ch Raglan Rose Maiden at Brio till årets vinstrikaste terrier i England, tätt följd av sin svenske halvbror Ch SoWhat Excalibur. På den årliga engelska Cruft ’sutställningen år 2004 vann Ch Raglan Rose Maiden at Brio Bästa Terrier och reserv BIS, ett enastående erkännande för den svenska skottestammens höga kvalitet. 2008 blev Christina Hüttners Ch Dundee Black Wood Årets Terrier.


2000-talet tillkom några nya uppfödare; Of Stonegarth ägare Peter van der Steen, House of Scotties ägare Lars Melander och Johan Ernfridsson, Peppersaint´s ägare Eva Bermsjö och Kim Norlin, Piccola Strega ägare Camilla Ravenna samt Seedwe´s ägare Monica och Maria Holmgren Eriksson.


Nästan alla hundintresserade känner till den skotska terriern. Rasens karakteristiska profil och utseende har fascinerat många entusiaster sedan rasen först erkändes av engelska kennelklubben 1880. Idag förekommer skottar också mycket ofta i olika reklamsammanhang och den skarpskurna silhuetten gör att rasen passar väl.


Historia i dunkel

Rasens tidiga historia är höljd i dunkel, men i en historiebok från 1561 skriven av biskopen i Ross, John Leslie, nämns lågställda, kraft iga hundar, och detta har uppfattats som ett bevis för rasens mycket gamla anor. Dessa strävhåriga, lågbenta hundar hade framavlats i Skottland för att hålla nere beståndet av grävlingar, rävar, möss, råttor och andra skadedjur och stor vikt lades sålunda vid hundarnas funktionsduglighet. En del av dessa hundar var kraftigare än andra och det var dessa hundar som så småningom kom att kallas skotska terrier och utvecklas till den ras vi idag känner under det namnet. Cairnterrier, west highland white terrier, skyeterrier och dandie dinmont terrier delar sina tidiga ursprung med den skotska terriern. Många av rasens tidiga uppfödare var bosatta i och kring den skotska staden Aberdeen, så många att rasen inofficiellt rentav kom att benämnas Aberdeenterrier under lång tid. Den skotska terriern kallas också ibland Diehard, en beteckning som uppstod under 1800-talet då George, earl of Dumbarton, höll ett berömt pack av skotska terriers för jakt, så modiga att de kallades ”Diehards”.


Erkänd år 1880 Skotsk terrier erkändes officiellt av engelska kennelklubben 1880 och år 1883 grundades den första rasklubben, The Scottish Terrier Club (England). År 1888 bildades The Scottish Terrier Club of Scotland.

Användning

Skotsk terrier är enligt rasstandarden en jakthund men numera används rasen enbart som sällskapshund. Intresset för jaktmeritering är så gott som obefintligt bland uppfödarna, också internationellt, men rasen visar ofta prov på jaktegenskaper. Ett fåtal skottar deltar på viltspårprov, lydnadsprov och bruksprov. Några enstaka har blivit viltspårchampion men flera har godkänt anlagsprov i viltspår. Några har tagit lydnadsprovsdiplom, även i högre klasser. Fem hundar har 2005-2012 genomgått MH (Mentalbeskrivning Hund) och har känd mental status. Det torde inte vara någon överdrift att hävda att den svenska skottestammen håller hög kvalitet. Utmaningen inför framtiden ligger i att försöka vidmakthålla kvaliteten och samtidigt försöka göra rasen mera känd hos den hundköpande allmänheten. Rasens registreringssiffror har sjunkit under hela 1990-talet och även under den del av 2000-talet som förflutit är registreringssiffrorna oroväckande låga. 2013 registrerades 47 valpar vilket visar på att nya uppfödare och entusiaster behövs för att skotten i Sverige skall gå en fortsatt gynnsam framtid till mötes.


Text Dan Ericsson/Vivi-Ann Lövstedt Foto Anita Östby, Per Undén, Krister Olander Lindblom, Åsa Lindholm, Mikael Nilsson m fl

Copyright © Skottefederationen 2019 All Rights Reserved