Skotten i Sverige – en historisk krönika

av Dan Ericsson (Dan avled 15 december 2022)

Tidig historia och användningsområde

Rasens tidiga historia är höljd i dunkel, men i en historiebok från 1561 skriven av biskopen i Ross, John Leslie, nämns lågställda, kraftiga hundar, och detta har uppfattats som ett bevis för rasens mycket gamla anor. Dessa strävhåriga, lågbenta hundar hade framavlats i Skottland för att hålla nere beståndet av grävlingar, rävar, möss, råttor och andra skadedjur och stor vikt lades sålunda vid hundarnas funktionsduglighet. En del av dessa hundar var kraftigare än andra och det var dessa hundar som så småningom kom att kallas skotska terrier och utvecklas till den ras vi idag känner under det namnet.

Cairnterrier, west highland white terrier, skyeterrier och dandie dinmont terrier delar sina tidiga ursprung med den skotska terriern. Många av rasens tidiga uppfödare var bosatta i och kring den skotska staden Aberdeen, så många att rasen inofficiellt rentav kom att benämnas aberdeenterrier under lång tid. Den skotska terriern kallas också ibland diehard, en beteckning som uppstod under 1800-talet då George, earl of Dumbarton, höll ett berömt pack av skotska terriers för jakt, så modiga att de kallades ”diehards”.

Skotsk terrier erkändes officiellt som egen ras av engelska kennelklubben 1880 och år 1883 grundades den första rasklubben, The Scottish Terrier Club (England). År 1888 bildades The Scottish Terrier Club of Scotland.

Enligt rasstandarden är skotsk terrier en jakthund, men numera används rasen enbart som sällskapshund. Intresset för jaktmeritering är så gott som obefintligt bland uppfödarna, också internationellt, men rasen visar ofta prov på jaktegenskaper.

Ett fåtal skottar deltar på viltspårprov, lydnadsprov och bruksprov. Några enstaka har blivit viltspårchampion men flera har godkänt anlagsprov i viltspår. Några har tagit lydnadsprovsdiplom, även i högre klasser, medan andra har genomgått MH (mentalbeskrivning hund)

Skotten kommer till Sverige
1901 visas den första skotten på utställning i Sverige, hanhunden Bearch, som importerades av Carl O. Wijk i Göteborg. Konsul Wijk kom att bli den första uppfödaren av rasen i vårt land och den första registrerade kullen var fallen efter Bearch undan tiken Skettle. 1906 visades ännu en importerad hanhund, Fairhope Mac, på utställning.

Rasen hade nu fått fäste i Sverige. I Göteborg hade Philip Krafft 1912 påbörjat sin uppfödning under kennelnamnet Kilmarnock. De av honom uppfödda Ch Roy Kilmarnock och Ch Meg Kilmarnock kom att bli rasens första svenska champions. Kilmarnock-kenneln var verksam under ganska lång tid och flertalet hundar visades på utställning och kom att inspirera andra entusiaster.

1920-tal
De etablerade uppfödarna fortsatte att importera hundar från Storbritannien och att föda upp skottar, som kom att uppmärksammas alltmer av den hundintresserade allmänheten och locka till sig nya presumtiva uppfödare. Någon stor utveckling av rasen kunde dock inte skönjas under detta decennium.

1930-tal
Under 1930-talet tog skotteintresset fart på allvar och många nya uppfödare grep sig an rasen. Yrsa Liljefors (dotter till Bruno Liljefors), kennel Hades, Inga Schröder-Hagensen, kennel Tallyho, Carin Lindhé, kennel Mountebank, Gudrun Welin, kennel Skottebo, Gösta Olsson, kennel Backebo m fl började sin uppfödning. Många nya importer drev på rasens utveckling och på de brittiska öarna var rasen nu verkligt populär och konkurrensen i utställningsringarna hård. Kennel Hades och kennel Tallyho hade nu etablerat sig som de ledande kennlarna inom rasen tillsammans med Marie Heilborns Miramarkennel och en mängd goda hundar föddes upp av dem.

Under det här decenniet importerade Yrsa Liljefors den skotske hunden Ch Heather Majestic, som brukar anses vara den första verkligt förstklassiga skotten på svensk mark.

1940-tal
Intresset för skotska terrier ökade ytterligare under 1940-talet och flera nya uppfödare tillkom. Sven Sundquist, kennel av Brååtha, började sin långa uppfödargärning och Birgit Westerström, kennel Ferox, var nu också en etablerad och mycket framgångsrik uppfödare. Dessa två uppfödare skulle komma att bli ledande under flera decennier, men något samarbete dem emellan kom aldrig till stånd. Mot slutet av decenniet tillkom ytterligare entusiaster: Barbro Eklund, kennel Mac Mahon (senare mest känd som uppfödare av west highland white terrier), och Maria Backström, kennel Alphyddan var några. Marie Heilborn var också fortfarande aktiv liksom Inga Hagensen.

1950-tal
Under 1950-talet kom kennel Ferox igång på allvar liksom kennel av Brååtha och konkurrensen mellan dessa två uppfödare bidrog säkert till att höja kvaliteten och konkurrensen i ringarna var hård. Nya uppfödare tog sig också an skotsk terrier: Edith Borre, kennel EBorre var ny som uppfödare men hon hade haft skottar för sällskaps skull under en längre tid, och kom att med framgång föda upp rasen under fl era decennier liksom Ann Mari Hjelm, kennel Amie. Monika Knutsson-Hall, kennel Floreo tillkom också som uppfödare och hennes mycket framgångsrika uppfödning har haft stor betydelse för rasens utveckling under många decennier. Uppfödarna arbetade oförtrutet vidare och den svenska skottestammen växte.

1960-tal
Under 60-talet var intresset för rasen stort och många engelska skottar importerades. 1960 köpte Elisabeth Spång skottetiken Måra efter Mac Mahons Musca och Birgit Westerströms engelska import Gaywyn Sovereign. Måra kom att bli stammor till skottarna från kennel Mårax. 1962 köpte Siv Jernhake sin första skotte från Edith Borre, EBorres Rinette, och det var startskottet för kennel Vendetta som framgångsrikt födde upp rasen under flera decennier. Ungefär samtidigt köpte Birgit Norman tiken EBorres Judith och hon kom att lägga grunden för kennel Torsloch.

Svenska Terrierklubben ordnade stort 60-årsjubileum på Ostermans Marmorhallar i Stockholm och bland de många deltagarna segrade Birgit Westerströms Ch Ferox Freccia för skotsk specialdomare.

Under 1960-talet importerade kennel Ferox Int Ch Gaywyn Marquis från en av Englands främsta kennlar. Han kom att bli en mycket viktig kugge i det fortsatta avelsarbetet och visade sig vara en ypperlig avelshund som präglade sin avkomma mycket påtagligt.

1970-tal
Skottarna var under 1970-talet en av de verkligt populära terrierraserna och hos Kennelklubben registrerades årligen cirka 250 valpar. Rasen hade också många hängivna uppfödare och i början av detta decennium tillkom många nya uppfödare såsom Axel Andersson (Doggens), Vivi-Ann Lövstedt (kennel Löwi-Scot), Monika och Thomas Rosendahl (kennel Roskot), Dan Ericson (kennel Raglan), Margareta Kjaell (kennel Terracotta), Eva och Benedicte Warrén (kennel Loriens), Inger Mårius (kennel Glenncheck) och några år senare även Anne-Marie Rådström (kennel Nicole), Regina Myhrman (kennel Saraband) och Bert och Ingalill Malmkvist (kennel Tigerbrand). 1972 bildas så rasklubben Skottefederationen på initiativ av Siv och Christer Jernhake och Monika Knutsson-Hall och därigenom fick klubben en fantastisk start tack vare mycket insatta och engagerade uppfödare.

Historisk vinnare på Skottefederationens första utställning var Siv & Christer Jernhakes Ch Vendettas Black Maria, som senare också vann 2 CC’s i England.

År 1973 vann Birgit Westerströms engelske import Ch Kennelgarth Samson Best in Show på kennelklubbens stora paradutställning i Stockholm – en vinst som ännu inte upprepats av någon annan skotte. Finaldomare vid det tillfället var den erkända terrierauktoriteten Sigyn Littorin.

Tre år senare, 1976 vann Ch Vendettas Sundance Kid, uppf av Siv & Christer Jernhake, äg Inger Mårius tävlan om Årets terrier inom Svenska Terrierklubben. Redan 1977 segrade ännu en skotte, nämligen Dan Ericssons Ch Raglan Red Rarity.

1980-tal
Skottefederationens utställningsverksamhet blomstrade som aldrig förr under och de svenska skottarnas höga kvalitet lovprisades av gästande engelska domare. Några av de äldre uppfödarna var nu inte så aktiva längre. Nya uppfödare tillkom, däribland den mångåriga rasentusiasten Maud Dahl (kennel Brambling), Joan Frodi (kennel Pickford), Berit Gustafsson (kennel Skottås) och Cindy Pettersson (kennel So What), Siv Österlund Ax (kennel Etiquette) och Marie Gavik (Distans, som återkom som uppfödare efter ett uppehåll), Lillemor Blanc (kennel Jig´s) och Inger Andersson (Origon’s). Trots fina framgångar för rasen på utställningar och berättigad uppmärksamhet inom hundsporten började en viss minskning av rasens registreringssiffror och popularitet skönjas.

Ch Raglan Royal Commander hade mycket stora framgångar i ringarna och utsågs till Årets Terrier två år i följd, 1983 och 1984.

1990-tal
1990 startade Inger Johannesson sin kennel Burrow’s och under 1990-talet fick rasen också välkommet tillskott av nya uppfödare i bl a Annette Jansson och Ulf Bohlin (kennel Madoc), Sussi Aspegren (kennel Newline), Elisabeth Bengtsson (kennel Thawn), familjen Lindstedt (kennel Quite So), Lisbeth Nevestveit (kennel Black & Wheat), Irene Fält (kennel Headmaster’s), Marianne Grankvist (kennel Soya’s). Christina Hüttner (kennel Dundee).

Rasklubben firar sitt 25-årsjubileum under högtidliga former. BIS för den engelska domaren och uppfödaren Muriel Owen (kennel Gaywyn) av 98 deltagare blir Ch Raglan Referee, uppf Dan Ericsson, äg Walther & Rosita Scheiner.

En mycket framgångsrik hund under detta decennium var Ch So What Thawn, uppfödd av Cindy Pettersson, men ägd av Elisabeth & Lasse Bengtsson. Thawn vann flera gånger Best in Show på kennelklubbsutställningar, men också rasspecialer.

På Svenska terrierklubbens utställningar höll sig skottarna kontinuerligt framme och 1993 blev Cindy Petterssons australiska import Ch Macprain Miranda Årets Terrier, vars vinst upprepades 1996 av Dan Ericssons Ch Raglan Royal Serenade. 1997 var det dags igen för en skotte att vinna den tävlingen: Ch Kantorns Clara Schumann, uppf Pär Hammarlund, äg Dan Ericsson,

2000-tal
Runt sekelskiftet dominerades rasen av Dan Ericssons Ch Raglan Rory som utsågs till Sveriges vinstrikaste hund av alla raser år 2001. Rory var också Årets Terrier åren 1999 och 2000.

Svenska skottar hade börjat uppmärksammas alltmer internationellt och ett flertal har också exporterats till olika länder runtom i världen. På de prestigefyllda s. k. världsutställningarna har flera svenska hundar segrat och år 2003 utsågs den svenskfödda tiken Ch Raglan Rose Maiden at Brio till årets vinstrikaste terrier i England, tätt följd av sin svenske halvbror Ch So What Excalibur. På den årliga engelska Crufts-utställningen år 2004 vann Ch Raglan Rose Maiden at Brio Bästa Terrier och reserv BIS, ett enastående erkännande för den svenska skottestammens höga kvalitet.

År 2003 firar Svenska Terrierklubben sitt 100-årsjubileum och då utses Ch Raglan Royal Prospect, uppf & äg Dan Ericsson, till Best in Show.

2008 blev Christina Hüttners Ch Dundee Black Wood Årets Terrier. Kenneln hade nu etablerat sig på allvar i den absoluta toppen och hade stora framgångar med egenuppfödda hundar, då liksom nu.

På 2000-talet tillkom några nya uppfödare; Of Stonegarth, ägare Peter van der Steen, House of Scotties, ägare Lars Melander och Johan Ernfridsson, Peppersaint´s, kennel Zenith’s, ägare Christel Cahlås, kennel Reel, ägare Christina Fogelmark, kennel Peppersaint’s ägare Eva Bermsjö och Kim Norlin, Piccola Strega, ägare Camilla Ravenna samt Seedwe´s, ägare Monica och Maria Holmgren Eriksson som nu kommit igång med skottar efter en blygsam tidigare start. Laila Giertz fick också en framgångsrik start på sin uppfödning med kennelnamnet Scotline.

2010-tal
Några av de äldre uppfödarna är inte längre så aktiva och producerar få kullar medan flera av de nyare uppfödarna nu söker delvis nytt avelsmaterial från forna öst-europeiska länder där rasen är känd och uppskattad, inte minst i Ryssland. Flera av dessa importer används i den svenska aveln och i utställningssammanhang har många av dessa hundar stora framgångar. Det blir också vanligare med s k leasing-hundar som tävlar och står till förfogande avelsmässigt i Sverige under en begränsad tid innan de far hem till resp hemland igen – ett nytt grepp för att bredda avelsbasen inom landet. Ytterligare hundar importeras från olika länder, men de tidigare så frekventa engelska importerna som varit så viktiga för den svenska skotteaveln under mer än ett sekel lyser nu helt med sin frånvaro

Kennel of Stonegarth har stora framgångar under hela decenniet och vinner pris för årets vinstrikaste skotte inte mindre än fem gånger, varav fyra stycken är hundar ägda eller uppfödda i forna öststats-länder.

Uppfödarkåren kompletteras med Jenny Holgersson kennel Frizzy, tidigare uppfödare av airedaleterrier. Kenneln röner mycket snabbt framgång. Nya bland uppfödarna är också Esther Looren de Jong med kennelnamnet The Flying Dutch samt Maria Pagmark, kennel High Castle.

Decenniets sista BIS-vinnande skotte på SKK-utställning var Ch Raglan Republican, uppfödd av Dan Ericsson men ägd av Monika Ferneklint, som segrade i Sundsvall 2018. På den senaste avhållna rasklubbsutställningen 2019 vann dock hans far Ch Raglan Russian Winter, ägd av den trogna rasentusiasten Vivi-Ann Lövstedt, kennel Löwi-Scot.

2020-tal
Så gott som all hundverksamhet upphör innevarande decennium som en följd av den förfärliga corona pandemin: inga utställningar anordnas, inga fysiska sammankomster organiseras och den lilla aktivitet som finns kvar kring rasen och klubben Skottefederation sker nästan uteslutande via digitala medier. Det är naturligtvis bättre än ingenting, men de kan ändå aldrig ersätta människors naturliga möten sinsemellan, ej heller möten med levande hundar. Det har tyvärr visat sig av och till på ett negativt sätt på sociala medier, men förhoppningen är allt sådant skall komma på skam när vi alla förhoppningsvis återigen kan samlas kring vårt gemensamma hundintresse och då särskilt kring vårt engagemang för den skotska terriern och dess väl och ve.

Avelsmässigt kan man dock konstatera att de första månaderna innevarande år sett flera kullar valpar födas än på lång tid och glädjande många av dessa kullar är för rasen tämligen stora. Flera av dessa kullar har fötts hos rasens redan etablerade uppfödare, men ny i uppfödarleden är Eva Joelsson med kennelnamnet Gleetail’s

Framtiden
Utmaningen inför framtiden ligger i att försöka vidmakthålla kvaliteten och samtidigt göra rasen mera känd hos den hundköpande allmänheten. Rasens registreringssiffror har sjunkit under hela 1990-talet och även under den del av 2000-talet som förflutit, är registreringssiffrorna oroväckande låga.

År 2022 firar rasklubben Skottefederationen sitt 50-årsjubileum och än idag är många av klubbens ursprungliga medlemmar verksamma inom rasen, som tycks vara mycket vanebildande!

Klicka på bilderna nedan så öppnas
de i lite större format.

Kennel Hades skotska import Ch Heather Majestic anses allmänt vara den första verkligt förstklassiga skotten i vårt land och han hade stora framgångar i utställningsringarna på 1930-talet.

Sven Sundquist, kennel av Brååtha,
var en förgrundsfigur inom skotterasen
i Sverige. Han var verksam från 1930-talet till sin död 1976 och var hedersmedlem i Skottefederationen.

Ch Bunty av Brååtha, född 1949, var Sven Sundquists framgångsrikaste
hund av egen uppfödning.

Kennel Ferox hade framgångar redan på 1950-talet och då inte minst med Ch Ferox Gyllentott, en av Birgit Weströms tidiga vinnare.

Birgit Westerström, kennel Ferox,
var under många decennier ledande
uppfödare av rasen och hennes egna uppfödningar och kloka importer har
varit till stor gagn för rasens utveckling. Foto taget i hemmiljö under 1960-talet.

Kennel Ferox engelska import Int Ch Gaywyn Marquis kom att få mycket stor betydelse för svensk skotteavel under 1960- och 70-tal.

Birgit Westerströms Ch Ferox Freccia vinner Best in Show på Svenska Terrierklubbens jubileumsutställning i Stockholm 1963.

Ch Vendettas Black Maria var historisk vinnare på rasklubbens första utställning 1972 för de berömda Kennelgarth-skottarnas uppfödare Betty Penn-Bull

Siv och Christer Jernhake,
kennel Vendettas, var två av dem som tog initiativ till rasklubben Skottefederationen 1972.
Här avporträtterade under en domarresa till Australien

Monika Knutsson-Hall,
kennel Floreo,
tillhörde rasklubbens initiativtagare 1972. Hennes egen uppfödning under kennelnamnet Floreo har varit mycket framgångsrik och tongivande under mer än ett
halvt sekel.

Ch Kennelgarth Samson, engelsk import ägd av Birgit Westerström, kennel Ferox, vinner Best in Show på kennelklubbens utställning i Stockholm 1973. Här syns han med prisutdelare, men finaldomare var Sigyn Littorin

Svenskfödda Ch So What Thawn
och hans far, engelska importen
Ch Gaywyn Venturesome (t h) var mycket framgångsrika under 1990-talet och lämnade vinstrik avkomma

Ch Raglan Referee vinner Best in Show av 98 deltagare när rasklubben Skottefederation firade 25-årsjubileum 1997. Domare var engelska Muriel Owen, kennel Gaywyn, vars uppfödning haft stor betydelse för svensk skotteavel

Ch Raglan Rory är Sveriges genom tiderna vinstrikaste skotte, tillika vinstrikaste terrier någonsin. Han blev Årets Hund alla raser 2001

Ch Raglan Royal Prospect skrev in sig i historieböckerna genom att vinna Best in Show på Svenska Terrierklubbens 100-årsjubileum 2003 för irländske domaren Harry O’Donoghue

Svenskfödda UK, S & N Ch Raglan Rose Maiden at Brio exporterades till England och utsågs där till Årets terrier 2003 och reserve BIS på Crufts 2004